​I min bok förklarar jag de fysikaliska lagar som ger upphov till klimatförändringar. Förklaringen bygger på termodynamikens andra huvudsats och strävan efter termodynamisk jämvikt.

Jordens yttemperatur påverkas av både solstrålning och kosmisk strålning, och det finns naturliga långa och korta cykler i klimatbalansen. Det finns en stark korrelation mellan dessa naturliga klimatcykler och de cykler på 934 och 60 år som härrör från planetbanorna. För särskilt intresserade kan nämnas att detta kommer av den skalära summan av solens och planeternas rörelsemängdsmoment. Planeternas magnetfält påverkar både solaktiviteten och den kosmiska strålningen.

Hela systemet (d.v.s. jorden tillsammans med dess atmosfär) är i jämvikt med solens instrålning vid en temperatur av -18 °C. Detta är ett typiskt medelvärde för temperaturer vid en höjd av 4 km till 5 km ovanför ytan.

Klimatologen Dr. James Hansen försökte förklara varför den genomsnittliga temperaturen vid jordytan kan vara betydligt varmare än så, ca 14-15 °C.

Man skulle kunna tro att solen värmer upp ytan via direktstrålning. Men om för hela jordklotet tar hänsyn till den genomsnittliga intensiteten av solens instrålning, och hur stor andel av ytan som inte skuggas av molntäcket, så säger fysikens lagar att det solljus som når jordytan inte räcker till för att förklara de höga temperaturerna vid ytan.

James Hansen har felaktigt antagit att en kallare atmosfär via strålning kan överföra ytterligare värmeenergi till ytan. Men den faktiska process som värmer ytan inkluderar energiöverföring som orsakas av kollisioner mellan molekyler. Denna diffusionsprocess kan t.ex. observeras när en bil, som länge stått parkerad i solen, körs in i ett garage. Om man då stänger garageporten och öppnar bildörrarna, så kommer man så småningom känna att luften i garaget blir varmare. Processen kallas inom fysiken för konvektiv värmeöverföring, och sker även då det inte märks att luften är i rörelse.
Denna process är helt avgörande för vad som sker i atmosfären, och de flesta människor (inklusive klimatforskare) förstår inte riktigt vad som händer och varför.

Det är här fysikens lagar kommer in, och vi måste förstå att termodynamikens andra huvudsats styr alla dessa värmeöverföringsprocesser. Obalanserade energipotentialer tenderar att minska med tiden.
En del av molekylernas energi är (gravitations-)potentiell energi. När molekyler rör sig mellan kollisioner omvandlas potentiell energi till kinetisk energi. Detta är också vad som händer när man släpper en sten på marken och den initiala potentiella energin delvis omvandlas till kinetisk energi.

Men temperaturen är ett mått på den genomsnittliga kinetiska energin per molekyl. Så när termodynamisk jämvikt uppnås får vi per automatik en vertikal temperaturgradient.

Det är viktigt att förstå att detta beror på att summan av den kinetiska energin och potentiella energin förblir konstant, vilket också gäller när en sten faller. Sålunda har molekylerna i toppen (med mer potentiell energi) mindre kinetisk energi. Därför blir det kallare högst upp.

Nu är den avgörande frågan vad som händer när den termodynamiska jämvikten störs. Detta inträffar när värmeenergi absorberas på högre höjder p.g.a. solinstrålning.

Vi finner att den nya energin sprider sig i alla riktningar från energikällan. Kurvan parallellförskjuts och den nya temperaturprofilen har samma lutning, men en högre total nivå. Detta förklarar hur värme överförs ned till ytan.

I fuktiga områden finner vi att vattenånga minskar temperaturgradienten med ungefär en tredjedel. Föreställ dig ett diagram över temperaturen som funktion höjd. Grafen roterar kring en central punkt och blir lägre nära ytan. Därför blir ytan svalare. Det finns en studie som bekräftar detta i min bok.


*****************

Det finns bevis för att jorden hade höga globala temperaturer år 1880, 1940 och 2000. Därmed finns en naturlig cykel på nästan 60 år. Det finns även en cykel på nästan 1000 år. Vi ser liknande cykler i tabellen ovan. Diagrammet baseras på beräkningar av planetbanorna.

Så det finns indikationer på tidigare långsiktiga höga och låga temperaturer, såsom under romartiden, den medeltiden varma perioden och under den lilla istiden.

Vi noterar att det inte fanns någon justering för naturliga klimatcykler i de klimatmodeller som vanligtvis används.

Men skulle jorden och dess atmosfär på något sätt kunna ackumulera värmeenergi från en dag till nästa? Alla luft- och vattenmolekyler i haven kan lagra termisk energi. De så kallade "växthusgaserna" (såsom vattenånga, koldioxid och metan) fungerar istället som hål i en filt.

Dessa molekyler mottar värmeenergi i kollisioner med kväve-, syre- och argonmolekyler och överför värmeenergi endast i en uppåtgående riktning i troposfären och slutligen ut i rymden.

Strålningshypotesen förutsätter att en särskild "växthus"-gas, vattenånga, orsakar majoriteten av den ytterligare uppvärmningen av ytan.

Men i min bok publicerar jag en omfattande studie som visade att fuktiga regioner har genomsnittligt lägre temperaturer än torrare områden på liknande breddgrader och höjder.

Växthuseffektens strålningshypotes är inte förenlig med fysikens lagar, eftersom den felaktigt hävdar att strålningen från en kall atmosfär gör yttemperaturen mycket varmare än solens strålar skulle kunna uppnå.

Den tydligaste bekräftelsen på min hypotes kommer från planeten Uranus. Det finns inga övertygande bevis för någon betydande nettoförlust av energi i toppen av Uranus atmosfär. Emellertid är det vid basen av Uranus nominella troposfär hetare än på jordens yta. Så det är solen som styr alla befintliga temperaturer på alla planeter och månar i vårt solsystem.

Solstrålning absorberas i en planets atmosfär. En del av den nya värmeenergin överförs sedan nedåt till ytan genom diffusion och konvektion, och inte genom strålning.





Denna graf härstammar från planetbanorna
Rörelsemängdsmoment av solen och alla planeter
      climate-change-theory.com
WhyItsNotCO2.com
Gruppen "Planetary Physics" har medlemmar med fysikkunskaper. Följ oss:  its.not.co2@gmail.com
< roman uppvärmningen

framtida kylning >
Medeltida uppvärmningsperiod
Lilla istiden
Det är inte koldioxid som orsakar uppvärmningen